Bebisar och Blogg100 – Dag1/100

Det är den 1 mars och jag har en släng av VABruari (ont i halsen, varm, allmänt dassig). Jag tror att jag plockade upp smittan på ett möte å föreningens vägnar i torsdags. Förtjusande tvillingpojkar på 5 månader deltog och jag ägnade större delen av mötet åt att gulla med ungarna. Min biologiska klocka tvärdog för några år, ungefär samtidigt som jag fick mitt första syskonbarnbarn. Sedan dess placerar jag bebisar i samma kategori som kattungar. Alla ungar i småbarnsåldern hamnar i samma kategori som kattungar.

På fredagen kom halsondan. Jag är inte jättesjuk men det känns inte som läge för långa promenader heller. Men det gör inget. Snöblandat regn ute. Jag stannar gärna inne.

Jag har också bestämt mig för att hänga på Blogg100 pga mår bra av att skriva. Tanken är att en ska blogga 100 dagar i rad. Jag fixade det nästan förra året – jag missade några dagar. Den här gången ska jag försöka pytsa ut 100 inlägg en gång om dagen utan avbrott. Jajamen!

Repetition

Nu är jag där igen. Vaknade sjukt tidigt på morgonen och kan inte somna om. Om det fortfarande är mörkt och jag inte har någon anledning att gå upp är det sjukt tidigt.

Syrran påstår att det är åldern. Tanter behöver mindre sömn. Jag överväger sömntabletter. Hade det inte varit för biverkningarna hade jag dubblat dosen Propavan. Men krypningar i benen är värre än sömnlöshet. Och i vilket fall som helst har insomningstabletter mycket kort halveringstid. Det är därför de kallas insomningstabletter och inte sömntabletter.

Bah.

Det är dags att byta

Den borttappade munkjackan kan ju vara ett tecken på att det är dags att byta stil. Jag ska sadla om från random underklass till fattig kulturtant. Jag är ju tant. Och jag konsumerar sjukt mycket kultur. Och det förekommer att det handlar om kvalitetskultur, även om det inte förekommer så ofta. Opera är ju intressant om nån annan betalar och Jane Austen kan bli hur bra som helst om man tillsätter zombies.

Rika kulturtanter handlar hos Gudrun Sjödén. Fattiga kulturtanter går på loppis och second hand. När jag var på Ebbes hörna senast kollade jag efter stickade koftor för (rätt sorts) koftor är väldigt kulturtantigt. Men jag hittade ingen jag gillade. Däremot två stickade tröjor som jag köpte eftersom stickade tröjor är ett steg i rätt riktning och i vilket fall som helst behövde jag tröstshoppa pga borttappad munkjacka och separationsångest och allt det där.

Övergångsålder

Det finns aspekter av klimakteriet jag skulle kunna leva utan. Som vallningar. Av vilka jag har haft mycket på sistone.

Men bortsett från det är jag tillfreds med utvecklingen. Symptomen på endometrios har nästan försvunnit. Och även om det är sorgesamt att jag aldrig kommer att få barn så är barnlösheten bra. Let’s face it, jag hade blivit en förfärlig morsa.

Illamåendet

Jag mår illa. Jag har kollat på CSI och bloggat i min smartphone samtidigt. När jag kollar på tv måste jag ha glasögon, jag har varit närsynt sen tolvårsåldern (vilket inte betyder att jag haft glasögon sen tolvårsåldern). Men när jag läser eller bloggar kan jag inte använda glasögon längre. Så nu har jag växlat mellan glasögon-på och glasögon-av i en timme och det får mig alltid spyfärdig.

glasögonVilket för mig till nästa ämne. Jag måste ha nya glasögon. Och den här gången ska jag alltså beställa tantslipning. Det låter ju hemskt dyrt, så jag ska börja med att kolla vad tantslipade glasögon kostar hos en lågprisoptiker.

Egentligen borde jag ha skaffat nya glasögon för fem år sedan. Jag har bara varit lat och snål och inte orkat/tagit mig råd. Men i sommar så!