Hissnoja

Läskigaste hittills i år: hissdörren som inte gick att öppna. När jag befann mig i hissen, åtta våningar upp. Jag är jätterädd för höjder och hatar att åka hiss men hade handlat åt mamma och orkade bara inte gå upp för alla trappor. Jag tänkte optimistiskt att hissar brukar ju fungera, eller hur? Hur stor är risken att fastna, liksom?

Så jag klev karskt in i hissen som gnisslade sig upp för alla åtta våningar och hissen stannade och innerdörrarna öppnade sig och jag försökte öppna ytterdörren och ytterdörren gick inte att öppna och jag befann mig åtta jävla våningar upp. Hur många meter är det liksom?

Alltså tryckte jag på knappen för sjunde våningen och tänkte att funkar inte det här skriker jag och hissen gnisslade ner en våning och innerdörrarna öppnade sig och jag kastade mig på ytterdörren och ytterdörren gick upp och jag flög ut ur hissen. Fast mark under fötterna! Räddad!

Jag tänker aldrig aldrig aldrig gå in i den hissen igen. Och förresten så hatar jag att hissar numera ska ha innerdörrar. Nån fånig EU-regel.

Ändrade rutiner

Vårdcentralen har ändrat rutiner för receptförnyelse. I stället för att jag ringer upp, knappar in mitt telefonnummer och blir uppringd ombads jag att tala in ett meddelande med namn, personnummer, telefonnummer samt de mediciner vars recept jag behövde förnya. Jag blev nervös och talade in två meddelanden pga trodde jag inte fick med allt i första meddelandet. Jag bad till och med om ett bekräftelse-sms.

Och sen blev jag nervös för att jag inte skulle få någon bekräftelse på att vårdcentralen fått mitt meddelande. Och så blev jag nervös för att det ta upp till sju arbetsdagar innan recepten blev klara.

När jag lagt på luren började jag räkna tabletter. Jag funderade på hur länge jag skulle klara mig. Jag insåg att jag borde ha ringt vårdcentralen före julhelgerna. Jag konstaterade att jag ätit lägre dos av en medicin i flera dagar pga ringde inte vårdcentralen före helgerna. Jag tänkte att jag har redan börjat må konstigt. Jag tänkte att om inte jag har ett recept om sju arbetsdagar kommer jag vara i trubbel.

Kort sagt: jag ägnade en timme eller så åt att oroa mig alldeles förfärligt. Sedan ringde en kvinna från vårdcentralen upp för att få ett förtydligande. Vi diskuterade recepten och hon förklarade att bekräftelse-sms av läkaren inte skickas ut men att vårdcentralen ofta ringer upp för att diskutera receptförnyelsen. Hon sa också att jag förmodligen kan hämta ut medicinen på onsdag eftermiddag.

När jag lade på luren var jag avsevärt lugnare. Och nu ska jag ta normal dos av samtliga mediciner. Jag ser fram emot att den här känslan av att verkligheten inte är verklig ska försvinna.

Programkort sökes

Kabel-tv släcktes ner i Majorna i veckan och i kväll skulle jag (äntligen) koppla in boxen för digital-tv. Jag kom inte så långt. Jag kan inte hitta programkortet. Paketet med programkortet ligger (måste ligga) någonstans här i röran och jag vet inte var. Jag har letat och letat men nej.

Så nu ska jag vara metodisk och leta en gång till. Och passa på att röja ut skräp jag inte behöver och storstäda och sortera och lägga på sina rätta platser. Då kanske.

Alternativet är att ringa ComHem och be om ett nytt programkort. Men det kostar 500 pix och det har jag inte lust att betala. Inte ännu i alla fall.

En kärleksförklaring

Jag älskar påminnelsefunktionen på min iPhone. För första gången någonsin kommer jag i håg vad jag har lovat att göra, åtminstone för det mesta. Och jag gör det. I bland i sista minuten, men det spelar ingen roll. Jag gör vad jag ska göra.

Förut, pre-smartphone, skrev jag upp allt på lappar. Miljoner lappar, överallt och oftast bortglömda och borttappade.

Herregud vad jag älskar vår tids IT.

Teknologiska jag

Dagen jag fattar inte: varför foton jag laddade upp på Instagram inte lagrades i en särskild mapp på mobilen.

Jag gick igenom alla inställningar och begrep inte vad som var fel och blev småfrustrerad pga hatar när jag inte fattar teknik.

Och nu plötsligt funkar det. Jag måste ha gjort något rätt, även om jag inte vet vad. Sånt gillar jag.

20140513-231819.jpg
Fotot tog jag på Styrsö Bratten.