Svalka, värme och spårvagnsplågor

Kallare väder är på väg enligt gp.se. Gärna! svarar jag. Jag klarar inte värme så bra. En vecka med 25-30 grader ute och jag börjar må blä och glähh. Soldyrkarna får ursäkta, men senaste dagarna har jag längtansfullt tänkt på 18-20 grader och växlande molnighet och regn.

När det är så här varmt är det trevligt att sitta i trädgården på Styrsö. Där fläktar det härligt. Men jag drar mig för att åka dit just nu. Orsaken är spårvagnsresan, som gp.se skriver om här. Rent helvetiskt varmt. Särskilt vidrigt är det  på helgerna när människor står som packade sillar i vagnarna. Verkligen packade sillar. Ofta är det så fullt att folk inte kan kliva på. De som mot förmodan ska av före Saltholmen har åtskilligt armbågande framför sig.

Näpp, Styrsö får vänta tills det blir svalare. Vilket det alltså ska bli snart. Och under tiden funderar jag på varför Västtrafik inte sätter in fler vagnar till Saltholmen på sommarhelgerna. Och varför det ska vara så svårt att fixa ordentliga fläktar till spårvagnarna. På tåg och långfärdsbussar går det ju.

Trafikkaos i Paris

Paris, ja. I fyra dagar var jag där. En underbar stad att turista i. Bortsett från en liten detalj. Bilarna. Jag har aldrig sett så många bilar tidigare. Inte i Berlin. Absolut inte i Tallinn. Kanske i London, men det var så länge sedan.

Det bor 10 miljoner människor i Paris. Och parisarna älskar sina bilar. Åtminstone de parisare som tillhör den övre medelklassen och uppåt. Att åka kollektivt är inte tillräckligt classy. Nä, bil ska det vara. Och resultatet blir därefter. Bilar. Överallt. I mängder. Med tillhörande avgaslukt, oväsen och bilköer.

Avgaserna vande jag mig snabbt vid. Uttråkad i bilköerna hann jag inte bli. Det fanns ju så mycket att titta på. Inklusive trafiken. Parisarna har en liberal inställning till trafikregler. Och när andra bilister inte gör som de vill blir de förbannade. Det är skoj. Skoj är också alla mopedister och mc-förare som glatt zick-zackar mellan bilarna. Det är så spännande att vänta på smällen.

Men ljudet hade jag svårt för. Bilar låter. Även i snigelfart. Om inte annat så för att folk hänger på biltutan när trafiken trilskas. Vilket den ofta gör i Paris. Oväsendet är alltså otroligt. På vissa ställen går det inte att prata. Det är halvskrikande som gäller.

Cyklister då? Jodå, jag såg några. En och annan cykelbana också. Och det lär finnas lånecyklar. En miljösatsning. För biltrafiken i Paris är ett enormt miljöproblem. Det har iallafall en del parisare insett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,