Hönsgödsel #blogg100 Dag 74/100

Var på Styrsö i dag. Syrran snickrade blomsterlådor och jag fyllde urnor med kompost, gödsel och jord. En vet att en har haft en produktiv dag i trädgården när frisyren luktar hönsgödsel.

IMG_5516-02Nu ska jag inta tv-soffan. Resten av kvällen ska ägnas åt britcrime (tv-serie) och fantasy (bok). Because I’m worth it. Planen var att glass skulle ingå i kvällen men jag glömde köpa på vägen hem. Jag shoppade loss i bokaffären i stället.

En liten tysk by efter nederlaget #blogg100 Dag 67/100

70 år sedan andra världskriget upphörde i Europa. SVT sänder den tyska miniserien Tannbach – ett krigsöde. När serien börjar är det april 1945, amerikanarna närmar sig byn Tannbach och SS ingriper hänsynslöst mot de som vill ge upp. Jag bänkade mig i tv-soffan med höga förväntningar.

Och första avsnittet levde upp till alla förväntningar. Bra skådespelare, bra regi, snyggt foto. Och det är bra att den är gjord i Tyskland. När allt kommer omkring känns det mer trovärdigt än random amerikansk filmatisering där alla pratar engelska med ryslig tysk brytning.

Jag ser fram emot att se de två återstående delarna. De visas i morgon och på söndag. Dessutom läggs serien upp på SVT Play.

The Strain #blogg100 Dag 40/100

Säsongsavslutning av The Strain på tv 6 i kväll. Efter en tveksam start har serien blivit riktigt bra. Kvalar inte in som kvalitetstelevision men är mycket underhållande. Lyckat val av skådespelare och kompetent regi kommer en långt med. Allt det jag retade mig på i böckerna funkar plötsligt. För det är det som fascinerar med filmatiseringen: den fungerar trots att den inte borde göra det.

Tv-serien bygger på en trilogi skriven av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan. Första boken är okej men inte mer. Andra boken är ett bottennapp. Tredje har jag inte orkat läsa.

Det är så sjukt mycket jag stör mig på i böckerna. Som vampyrerna. Kalla mig konservativ men jag vill att vampyrer ska se ut som vampyrer. De ska ha vassa tänder och bita folk. De ska inte vara någon slags aliens på två ben.

Och kvinnosynen.  1950-tal. Författarna tycks helt missat att kvinnor a) utgör hälften av mänskligheten b) läser fantasy, skräck och sci-fi. 

The Strain är mycket bättre. Jag ser fram emot att se andra säsongen.

True Detective #blogg100 Dag 37/100

Kollar på sjätte avsnittet av True Detective. Mycket bra serie. Många fina skådespelarinsatser. Extra extra imponerad är jag av Matthew McConaughey. När jag såg Interstellar på bio insåg jag att han kan mer än spela trevlig snubbe i romantiska komedier. Så här halvvägs in i första säsongen av True Detective är jag beredd att geniförklara honom. Så. Otroligt. Bra.

Måste kolla om musiken från True Detective finns på Spotify.

Nöjd #blogg100 Dag 15/100

Underbart! Klar med första utkastet till verksamhetsberättelsen. Alltså mitt bidrag till verksamhetsberättelsen. Nu har jag mejlat rubbet till den store ordföranden. I morgon ska jag plocka ut några foton.

Dessutom har jag äntligen äntligen äntligen fått ordning på förslagen på header. Med profilfärger och allt. Ingen revolutionerande webbdesign precis. Jag har kört så enkelt som möjligt för det är vad jag klarar av. Jag är inte bra på att skapa från grunden och jag behärskar inte GIMP heller – ännu. Men det duger.

IMG_0734-002Så nu tar jag ledigt resten av kvällen och natten. Nu ska jag bara göra lyckliga saker. Det betyder: kolla på Poirot när han löser gruesome murders och läsa dystopi (Den femte vågen av Rick Yancey, verkar underbart deppig). Och sova. Life is sweet, oh life is sweet.

Fotot tog jag förra våren i Botaniska trädgården.

 

Fortitude #blogg100 Dag 13/100

Kollar på thrillerserien Fortitude. Den är bra på alla sätt och bäst är att den utspelas på Svalbard. Michelle Pavers skräckroman Evig natt övertygade mig om att Svalbard är den otäckaste platsen på jorden. Snö och is och ödemark i oändlighet och Gud vet vilka otäckingar som lurar i all den där tomheten och då snackar jag inte isbjörnar. Inte för att jag har några illusioner om isbjörnar. De är vita och vackra och det är synd om dem pga isen som smälter men en ska inte gosa med dem eller ens gå i närheten.

Men åter till Fortitude. Hittills har den levt upp till alla förväntningar. Spännande handling i otäck miljö, bra skådespelare, ruggig musik. Serien förmedlar känslan av att Svalbard är en helt omöjlig plats att leva på och den där utsattheten har gjort något med människorna. Grymt bra.

Första avsnittet av Fortitude ligger utlagt på SVT Play 11 dagar till.

Tolkien eller Martin? – Dag 2/100

Jag var på middag i helgen hos vänner. Vi åt gott och pratade om allt möjligt och vi hade väldigt trevligt. En sak vi pratade om var fantasy. Bästa kompisen och jag gillar båda fantasy, episk fantasy.

Men.

Kompisen älskar J. R. R. Tolkien. Jag anser att Tolkien är en kvinnohatande stofil som romantiserar krig och manliga män. Jag älskar att påpeka att Jackson när han skapade filmerna var tvungen att hitta på kvinnliga karaktärer för att inte den manliga dominansen skulle bli total.

Däremot älskar jag George R. R. Martin. Han skildrar krig som det verkligen är, smetigt och blodigt och otäckt och inte alls romantiskt. Han har inga idiotiska idéer om manliga ideal och ridderliga dygder. Martin hämtade inspirationen till sina böcker från Rosornas krig i England på 1400-talet och det var ju ingen trevlig historia.

Och Martin har inga problem med kvinnor. Påtagligt många av de framträdande karaktärerna i hans böcker är flickor och kvinnor. Väna jungfrur, beväpnade jungfrur, intriganta drottningar, blodtörstiga vildingar.

Om tv-serien Game of Thrones tycker kompisens inte. Hennes dotter har nyligen börjat kolla på den och det verkar som kompisen också kastat ett getöga eller två. Hon har i alla fall kollat tillräckligt mycket för att dra slutsatsen att serien är sjukt dålig, bara sex och våld och dessutom ser tjejerna ut som bimbos. Jag höll inte med. Jo, jag höll med om att det är mycket sex och våld och jag sa att våldet är bra. Våldet är realistiskt och så vidare och så drog jag en rant om Rosornas krig.

Mycket längre än så kom vi inte. Men det finns en lärdom att dra av diskussionen och det är att episk fantasy är en förvånansvärt bred genre. Här finns något för alla, förutsatt att en accepterar drakar och andra övernaturligheter.