Vad en inte bör diskutera med en treåring

En kompis berättade på Facebook om förskolevikarien som hamnade i en diskussion med en treåring. Diskussionen rörde huruvida treåringen hade en pappa eller inte. Vikarien hävdade att alla barn har en pappa. Ungen förklarade att hen inte har en pappa, “det har mamma sagt”. Vikarien fortsatte att hävda att alla barn har en pappa. Kompisen, som känner till barnets hemförhållanden, flikade in något om skillnaden mellan biologi och kultur. Vikarien svarade nä, det finns alltid en pappa till ett barn.

Någonstans där skulle jag vilja backa bandet till när ungen första gången hävdade att hen inte har en pappa. Jag vill säga till vikarien: släpp diskussionen. Du pratar med en treåring. Det finns ingen anledning till att vinna en diskussion med en treåring. Dessutom vet du inte ett skvatt om hens hemförhållanden. Sluta klampa runt som en elefant i en porslinsfabrik.

Det är sådana situationer som får mig att förstå hur viktigt det är med utbildad förskolepersonal.

Funderingar

Jag skulle verkligen vilja ha ett jobb, ett riktigt jobb. Jag skulle vilja arbetsträna på ett riktigt jobb.

Fast vem skulle vilja anställa mig? Jag har en sjukdomshistoria. Jag är ruskigt medelålders. Jag har en utbildning men inte en utbildning som leder till arbete. Och jag är överkvalificerad för alla arbeten som inte kräver en utbildning.

Jag borde vidareutbilda mig.