Rastlöst
En vecka eller nåt med snö och is och jag börjar bli rastlös. Snö och is är halt och jag är rädd för att ramla. Mitt balanssinne är det inget fel på men motoriken i övrigt är rätt kass. Jag har inte riktigt kontroll över min kropp. Koordinationen av de olika delarna funkar inte. Får jag syn på något när jag går och jag vänder på huvudet för att titta närmare på det tar jag felsteg och svajar till. Det är irriterande även i vanliga fall och nu när gatorna är täckta av is suger det totalt.
Så jag avstår från långpromenaderna och väntar på tö. Det måste ju börja töa nån gång.
Vad gäller föreningslivet så är det högsäsong och jag har haft en del att göra. En del har varit intressant och kul, annat sänkte mitt humör alldeles. I går blev jag först jätteglad över ett positivt besked och sedan blev jag totalt jävla förbannad när jag fick skäll för att någon annan gjort fel. Föreningslivet är med andra ord som vilket arbetsliv som helst.
Nu har jag en hel del jobb framför datorn som väntar. Jag ska börja med att renskriva ett protokoll jag borde tagit itu för en vecka sen. När jag orkar släpa fram laptopen. Jag kanske orkar i morgon på morgonen.
Och så är det över sex veckor utan cigaretter.
Viktuppgång och bokval
Jag har gått upp i vikt sedan jag slutade röka. Inte mycket men älsklingsjeansen sitter inte riktigt som de ska längre. Jag antog att trenden kommer vara fortsatt uppåt ett tag och att jag till slut inte kommer i älsklingsjeansen överhuvudtaget.
Dags att börja röra på sig alltså. I förrgår blev det en långpromenad. Men i går snöade det och sedan regnade det och så bekymrad för min vikt är jag inte. I stället stannade jag hemma och skrev och funderade på vilken bok jag skulle börja läsa. Det blev ännu en spionthriller av John Le Carré. Mullvaden var rätt svårtuggad och jag ville kolla om Carré alltid skriver halvt obegripligt. Det verkar inte så, konstaterade jag när jag började läsa i natt. Spionen som kom in från kylan är betydligt lättare att komma in i. Jag skulle nog ha börjat med den och inte gått rakt på Mullvaden.
För övrigt verkar vädret i dag ok. Det snöar inte och jag tror inte det regnar heller. Och i vilket fall som helst måste jag ändå ut och köpa mjölk. Jag ger mig ut på promenad.
Hjältelig
Monsterdisken död, besegrad, förvisad till diskstället.
Jag är en hjälte. Min triumf är total. Jag förtjänar den där glassen jag köpte när jag var ute och handlade.
För ute har jag också varit, trots stormen. Kattsanden var slut och det finns ett par killar här som är noga med kattlådan. Hade jag inte handlat nytt hade jag fått ett uppror på halsen.
Och stormen var inte så mycket storm längre. Tror det värsta blåst över. Så att säga.
Storm och så slut på ledigheten
Jag borde egentligen åka ner till Järntorget och göra några inköp för föreningen men det stormar. Det är tredje gången på en månad och egentligen tycker jag det är spännande. Jag tycker om oväder. Men jag vill helst inte gå ut i det, inte när det är som värst. Bättre stanna hemma framför datorn och dricka kaffe.
Kaffe har det blivit mycket av på sistone. Sen jag slutade röka har konsumtionen gått upp en del. Däremot äter jag inte mer och det förvånar mig. Jag borde vara hungrigare.
För övrigt är min julledighet över. Jag trodde nog att den skulle vara över nyårshelgen men igår tog ledighet slut. Jag måste ta itu med min Att göra-lista typ nu och massor på den borde jag ha tagit itu med i går.
Mer regn, tack
Regn, regn, regn har det varit senaste dygnet. Jag älskar det. Visserligen är det uppehåll just nu men himlen ser lovande ut. Och SMHI utlovar regn hela nästa veckan.
Sommarregn är bra. Ingen som säger åt mig att gå ut i det fina vädret. Jag talar inte om för mig själv att jag borde gå ut i det fina vädret. Vilket jag för övrigt nästan aldrig gör. Klarblå himmel och 25 grader och jag håller mig hemma till kvällen kommer. Jag hanterar inte sol och värme särskilt bra. Medicinska skäl. Promenerar gör jag helst när solen håller sig borta och termometern håller sig på 22 eller under.
Enda nackdelen med regn är att det är svårt att fotografera i. Det går, men det är lite meckigt. Men jaja. Världen är inte perfekt.
WTAI på avstånd
I dag är det sånt där väder som midsommarfirarna antagligen ville ha i fredags. Sol och värme och fläktande vindar. Besökarna på Where the action is i Slottsskogen är förmodligen nöjda. Jag menar, hur kul hade det varit att stå och lyssna på favoritbandet i hällregn?
Jag är inte på WTAI. Men jag bor granne med Azaleadalen. Jag hör musiken. Och publiken.
Gick ut för att röka lagom till vem det nu var körde sista låten. Folk stod i fönstren och lyssnade. När musiken tonat ut publikens jubel. Som steg till ett avgrundsvrål när vem det nu var kom tillbaka på scenen för ett extranummer. Det var ganska häftigt, att höra publiken så på avstånd.
Att vara där hade jag inte velat. Inte min musiksmak alls. Men skulle Einstürzende Neubauten få för sig att gästa Azaleadalen, då kan vi diskutera saken.