Rådjuren på Styrsö #blogg100 Dag 32/100

Intressant info om rådjuren på Styrsö: de är inplanterade. Någon smartskalle tyckte att det skulle vara kul att jaga Bambi på ön.

Styrsö är en ö i Göteborgs södra skärgård. Tämligen karg. De flesta träd höggs ner under 1700-talet eller så och återväxten har varit klen. Det finns skog men inte mycket. Hungriga rådjur måste leta mat i trädgårdarna. Men så här års finns det inte mycket krubb i trädgårdarna heller och bambi får ta det som finns. Syrran berättade surt att de tuggat i sig nästan alla hennes krokusar (hon hade massor). Krokus tillhör egentligen inte rådjurens favoriter men är en hungrig så är en.

Överlevde massakern
Överlevde massakern

Jag sa till syrran att vi i höst ska plantera massa narcisser och annat oätligt. Och så tänker jag att vi ska plantera massa billiga krokusar också, så rådjuren inte behöver svälta. Fast det har jag inte sagt till syrran ännu.

Fortitude #blogg100 Dag 13/100

Kollar på thrillerserien Fortitude. Den är bra på alla sätt och bäst är att den utspelas på Svalbard. Michelle Pavers skräckroman Evig natt övertygade mig om att Svalbard är den otäckaste platsen på jorden. Snö och is och ödemark i oändlighet och Gud vet vilka otäckingar som lurar i all den där tomheten och då snackar jag inte isbjörnar. Inte för att jag har några illusioner om isbjörnar. De är vita och vackra och det är synd om dem pga isen som smälter men en ska inte gosa med dem eller ens gå i närheten.

Men åter till Fortitude. Hittills har den levt upp till alla förväntningar. Spännande handling i otäck miljö, bra skådespelare, ruggig musik. Serien förmedlar känslan av att Svalbard är en helt omöjlig plats att leva på och den där utsattheten har gjort något med människorna. Grymt bra.

Första avsnittet av Fortitude ligger utlagt på SVT Play 11 dagar till.

Favorit i repris

I måndags blev det ännu en dag med sol och bad i skärgården.

IMG_8222-002Den här gången åkte vi till Vargö.

IMG_8236-002Vi fick klättra en del för att komma till en bra badvik. De två första två var inte så bra att bada i. Men vackra var de.

IMG_8240-002Vattnet var kallare än på Styrsö. Jag upptäckte att jag kunde simma. Och syskonbarnbarnet kom på en ny lek: att bogsera mig när jag flyter.

IMG_8233-002Det lär finnas får på Vargö, men de var inte där vi var. Enda djur jag såg var måsfåglar. Och mygg och liknande.

IMG_8266-002Vargö är delvis naturreservat och i naturreservatet ska hundar hållas kopplade.

Hotet från ovan

I går när jag var ute med hunden fick vi oväntad närkontakt med ett par trutar/måsar/nån-slags-måsfåglar. De störtdök mot oss gång på gång. Eller för att vara riktigt exakt: de störtdök mot hunden. Tredje eller fjärde gången började det kännas läskigt.

De måste haft ungar i närheten. De måste ha trott att vovve var ett hot mot ungarna. Vovve fattade inte piken, men det gjorde jag. Jag kopplade henne och retirerade, bort från fåglarna.

Helt orelaterad, oskyldig måsfågel.
Helt orelaterad, oskyldig måsfågel.

Under dagens promenad ägnade jag en god del av tiden åt att kolla upp i skyn efter potentiella störtbombare. Men det enda jag såg var en miljon lågtflygande svalor och de var inte intresserade av vare sig mig eller hunden.

Det där med hund som hot var för övrigt inte ett feltänk av fåglarna. I måndags jagade hon upp en svart katt i ett träd. För några veckor sen satte hon efter ett rådjur. Hon har ju sina instinkter.

Inkräktare

Det har flyttat in en spindel i mitt sovrum.

Jag tror den har bosatt sig bakom tvättkorgen. Och där är jag ju aldrig och rotar. Tack så mycket liksom.

På nätterna tar spindeln promenader på väggarna. Och jag sitter och stirrar på den tills den promenerat klart. För den händelse den skulle anfalla.

Mina katter har jag ingen nytta av. De fattar ingenting. De struntar i spindeln.

Spindeln verkar inte heller så smart. När den närmade sig fönstret i natt öppnade jag på vid gavel så den kunde klättra ut. Den klättrade inte ut. Men Elli höll på att rymma.

Pantade kräk. Jag saknar Sabina. Hon visste hur spindlar ska hanteras. Hon åt upp dem.

Nu funderar jag på hur jag ska bli av med spindeln utan att gå i närheten av den. Alternativet är att den börjar betala hyra. Inga fripassagerare på mitt skepp.

Djurläten

Häromdagen ljudillustrerade Rapport ett nyhetsinslag om Saab med en katts jamande (även Saab har 9 liv). Constantine fick ett psykbryt. Sprang runt i lägenheten på jakt efter inkräktaren och jamade högt och olyckligt när han inte hittade någon.

Min stackars lilla kille. Särskilt klyftig är han inte men han har sina instinkter. Reviret måste skyddas.

Det där med djurläten på tv:n eller radion är överhuvudtaget en orsak till action i ett hem bebott av katter.  Fågelkvitter och de börjar leta efter pippi. Hundskall och de morrar.

På tal om djurläten: nu vet jag hur ett rådjur låter när det råmar. Högt och illa. I alla fall det rådjur som stod och brölade invid återvinningsstationen i går kväll. Inget behagligt ljud. Vilken mistlur som helst hade gjort det vackrare.

I vilket fall som helst var det attans att jag inte tog med mig kameran. Ett foto på ett brölande rådjur är ett minne för livet.