Favorit i repris

I måndags blev det ännu en dag med sol och bad i skärgården.

IMG_8222-002Den här gången åkte vi till Vargö.

IMG_8236-002Vi fick klättra en del för att komma till en bra badvik. De två första två var inte så bra att bada i. Men vackra var de.

IMG_8240-002Vattnet var kallare än på Styrsö. Jag upptäckte att jag kunde simma. Och syskonbarnbarnet kom på en ny lek: att bogsera mig när jag flyter.

IMG_8233-002Det lär finnas får på Vargö, men de var inte där vi var. Enda djur jag såg var måsfåglar. Och mygg och liknande.

IMG_8266-002Vargö är delvis naturreservat och i naturreservatet ska hundar hållas kopplade.

Hotet från ovan

I går när jag var ute med hunden fick vi oväntad närkontakt med ett par trutar/måsar/nån-slags-måsfåglar. De störtdök mot oss gång på gång. Eller för att vara riktigt exakt: de störtdök mot hunden. Tredje eller fjärde gången började det kännas läskigt.

De måste haft ungar i närheten. De måste ha trott att vovve var ett hot mot ungarna. Vovve fattade inte piken, men det gjorde jag. Jag kopplade henne och retirerade, bort från fåglarna.

Helt orelaterad, oskyldig måsfågel.
Helt orelaterad, oskyldig måsfågel.

Under dagens promenad ägnade jag en god del av tiden åt att kolla upp i skyn efter potentiella störtbombare. Men det enda jag såg var en miljon lågtflygande svalor och de var inte intresserade av vare sig mig eller hunden.

Det där med hund som hot var för övrigt inte ett feltänk av fåglarna. I måndags jagade hon upp en svart katt i ett träd. För några veckor sen satte hon efter ett rådjur. Hon har ju sina instinkter.

Inkräktare

Det har flyttat in en spindel i mitt sovrum.

Jag tror den har bosatt sig bakom tvättkorgen. Och där är jag ju aldrig och rotar. Tack så mycket liksom.

På nätterna tar spindeln promenader på väggarna. Och jag sitter och stirrar på den tills den promenerat klart. För den händelse den skulle anfalla.

Mina katter har jag ingen nytta av. De fattar ingenting. De struntar i spindeln.

Spindeln verkar inte heller så smart. När den närmade sig fönstret i natt öppnade jag på vid gavel så den kunde klättra ut. Den klättrade inte ut. Men Elli höll på att rymma.

Pantade kräk. Jag saknar Sabina. Hon visste hur spindlar ska hanteras. Hon åt upp dem.

Nu funderar jag på hur jag ska bli av med spindeln utan att gå i närheten av den. Alternativet är att den börjar betala hyra. Inga fripassagerare på mitt skepp.

Djurläten

Häromdagen ljudillustrerade Rapport ett nyhetsinslag om Saab med en katts jamande (även Saab har 9 liv). Constantine fick ett psykbryt. Sprang runt i lägenheten på jakt efter inkräktaren och jamade högt och olyckligt när han inte hittade någon.

Min stackars lilla kille. Särskilt klyftig är han inte men han har sina instinkter. Reviret måste skyddas.

Det där med djurläten på tv:n eller radion är överhuvudtaget en orsak till action i ett hem bebott av katter.  Fågelkvitter och de börjar leta efter pippi. Hundskall och de morrar.

På tal om djurläten: nu vet jag hur ett rådjur låter när det råmar. Högt och illa. I alla fall det rådjur som stod och brölade invid återvinningsstationen i går kväll. Inget behagligt ljud. Vilken mistlur som helst hade gjort det vackrare.

I vilket fall som helst var det attans att jag inte tog med mig kameran. Ett foto på ett brölande rådjur är ett minne för livet.

 

Fototillfälle

Det första jag tänkte när jag fick syn på dem var att jag skulle haft kameran med mig. Sedan insåg jag att min lilla kamera inte hade räckt till. De var för långt bort. Rådjuren, alltså.

Fem stycken. Samlade i en spridd klunga, en bit upp på Gråberget. Gick i gräset, bland träden. Ryckte nervöst till när en port slog igen. Lugnade sig när de insåg att ingen var ute efter dem.

Jag hade velat gå närmare. Men då hade de blivit skrämda och sprungit iväg.

Jag hade velat ha en systemkamera. Och gott om tid.

Dagens Noja part II

Jag gick och lade mig i går natt, till slut. Trots de ovälkomna långbenta. Jag var ju trött. Men bra kändes det inte. Tog lång tid innan jag somnade. Jag visste ju att monstren gömmer sig någonstans i närheten av tvättkorgen.

Jag upprepar: BLÄ!

Varför kan de långbenta inte bara flytta? Det är vår nu, det kände jag i morse när jag var ute och handlade. Finfint tillfälle för dem att flytta hemifrån, ut ur min lägenhet, bort från gården och helst bort från den här planeten. Och kom inte och hälsa i ett ryck av nostalgi, tack så mycket!

Jag svär. Om inte de ovälkomna långbenta har försvunnit innan torsdag då jag ska tvätta kommer jag samla alla katterna i sovrummet och sedan vända upp och ner på tvättkorgen och skrika “BUSS PÅ!”

Om inte mina katter fattar vinken då kommer jag flytta. Och lämna både de långbenta och katterna kvar.

Usel jägare

 

Dagens Noja

Fattar nada

Dagens Släng förvandlades till Dagens Noja. Jag röjde i sovrummet. Skulle slänga en gammal matta som legat ihoprullad under en byrå ett par år. Och fick närapå en hjärtattack.

Jag har oinbjudna gäster. Två oinbjudna gäster. Minst. Vill inte uttala ordet men vi snackar varelser med alldeles för många och långa ben för att vara djur.

När jag kommit över den värsta chocken försökte jag få katterna att fatta att det finns bytes(o)djur i sovrummet. Men katterna fattade inte vinken. De trodde jag ville leka.

Nu har åtminstone en av de oinbjudna tagit sin tillflykt till tvättkorgen. Var den andra är vill jag inte veta. Mattan har jag förpassats till soprummet. Prydligt förpackad i en svart sopsäck.

Nu försöker jag låta bli att tänka på hur många småmonster de bägge oinbjudna gett upphov till. Jag tänker aldrig mer gå in i mitt sovrum.

Blä!