Vårröj
Fantastiskt vårväder den här helgen. Jag har fixat på min odlingslott. Och på odlarnas gemensamma område. För första gången i år. Jag borde ha startat för ett par veckor sedan men det blev inte av. Spelade väl datorspel. Och ägnade mig åt föreningslivet. Februari och mars är intensiva månader i föreningsavseende.
I vilket fall som helst. När en granne ringde på i fredags eftermiddags och pratade odlingslotter insåg jag att det var dags att sätta fart. På kvällen gick jag ut och till odlingslotterna och började röja. Tog bort vissna växter och döda löv. Mängden av döda löv var imponerande. Och synen av det spirande livet under löven uppiggande. Krokusar och andra vårblommor. Perenner. Och ett par nyckelpigor.
Råkade bryta några krokusar under lövröjningen. Insåg att jag borde ha tagit bort löven för några veckor sedan. Innan krokusarna fick blommor. Så nu vet jag det till nästa gång. Krokusar är ömtåliga. Lättbrutna.
I fredags hjälpte en granne mig med lövröjningen. Och i går när jag kom ut till odlingslotterna såg jag att någon hade tagit krafttag i en av rabatterna.
Nu måste vi köpa jord och gödsel. Och en kratta och ett par trådkomposter. Det fanns tre trådkomposter vid odlingslotterna men två av dem stals i höstas.
Önskar att jag hade haft kameran med mig i fredags. Jag hade sällskap en del av tiden. Ett rådjur. Det finns gott om rådjur i den här delen av Majorna. Och eftersom de lever så nära människor är de inte särskilt skygga. Det här rådjuret stod en bit bort och brydde sig inte nämnvärt om vad jag sysslade med. Snacka om fotoläge.
Tövädersfaror och vårtecken
Jag hade en nära döden-upplevelse i dag. Eller nä. En nästan-nära-döden-upplevelse.
Det har ju snöat en del den här vintern. Resulterande i stora mängder snö och is på taken. Och nu töar det. Inte bra. Inte ur säkerhetssynpunkt. Tövädret får snön och isen att rasa ner. Gissa vem som befann sig under ett sånt tak i dag?
Jag gick längs huset på gården bredvid. Upptagen med att försöka undvika att kliva i det värsta snöslasket. Plötsligt hörde jag: MULLER MULLER MULLER. Sekunderna därefter rasade ett halvt ton snö och is ner i gatan. Några meter från mig. Gaaahahh, liksom.
Ok. Kanske inte ett halvt ton. Men närapå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vintern är farlig. Bäst jag stannar hemma tills den är avklarad.
Vilket inte kan dröja länge nu. Jag vet. Ljuset har ändrats. Fåglarna sjunger. Och idag såg jag de första blomsterlökarna sticka upp. Att döma av storleken har de varit på väg ett tag. Men det är först nu jag kan se dem. Först nu som de inte längre döljs av snön.
Årets första höststorm
Förutseende människor kollar väderleksrapporterna innan de åker ut till skärgården. Inte jag. Jag nöjer mig med att kolla upp på himlen. I torsdags förmiddag var det halvklart. Skulle säkert klarna upp, tänkte jag. Blåsten ignorerade jag. Jag hade ju skaffat kattvakt. Naturligtvis blir det fint väder när jag skaffat kattvakt.
På Saltholmen, i väntan på Styrsöbåten, förutspådde en herre att det skulle regna hela dagen. Jag ignorerade honom också.
Precis när mamma och jag klivit på båten öppnade himlen sig. Skyfall. Jag tänkte optimistiskt: det drar förbi. Snart kommer solen.
Det gjorde den inte. Regnet avtog visserligen strax efter att mamma och jag kommit fram till syrrans hus. Men solen höll sig borta. Och blåsten tilltog bara mer och mer. Kändes som årets första höststorm. I juli.
Inte för att det gjorde något. Jag ägnade dagen åt att slappa. Pratade med syrran och mamma. Läste. Smaskade i mig den underbart goda middag och de lika underbart goda kakor syrran gjort. På kvällen, när mamma åkt, såg vi på Poirot. Innan jag somnade låg jag och lyssnade på blåsten. Det var mysigt.
Dagen därpå gick i samma stil. Vädret var fortsatt uselt (läs: Väldigt Blåsigt) och jag höll mig inomhus. Läste och åt kakor och åt middag och umgicks med syrran. Underbart slappt.
När jag på fredagskvällen tog halvsex-båten tillbaka till stan tänkte jag att det var lite synd att jag inte kunnat vara ute i trädgården eller promenera. Men ändå inte. För det hade varit så rogivande att bara vara inne i syrrans hus och göra ingenting och lyssna på blåsten i ett par dagar.
Glupska rådjur part 2
Ok. Nu är det krig.
Som jag skrivit om tidigare har rådjuren slaktat min floks. Irriterande men något jag kan leva med. Men nu har de glupska jäklarna gått på rosorna också.
Jag har undrat varför rosorna inte fått knoppar och börjat blomma. Trodde det var jag som dabbat mig grovt när jag beskar dem i våras. Men igår förklarade en kompis för mig att det är rådjuren som ätit upp rosenknoppparna. Alla rosenknopparna. Utom en.
Jag älskar rosor. Jag blir glad av rosor. Om de får stå i fred. Om de inte blir rådjurskrubb. Så nu är det krig. Jag ska lära rådjuren att hålla sig borta från mina älsklingar. Med alla medel.
Kompisen sa något om blodmjöl och ammoniak. Det ska jag kolla upp.
Rosorna på bilderna fotograferade jag i Trädgårdsföreningen förra året.
Glupska rådjur
När jag gick till odlingslotten idag såg jag att rådjuren käkat upp min floks. Inte hela plantorna. Rådjur är finsmakare. Äter bara upp det godaste. I floksens fall blomsterknopparna. Och tro mig, utan blommor är floks inte särskilt roliga. Så när jag såg massakern svor jag. Högt.
Det är tur för rådjur att de är så söta. Man tar inte livet av bambi för att bambi käkar upp ens perenner. Även om perennerna är vackra.
Jag får plantera något annat i stället för floks. Något rådjur inte tycker om. För de lär inte försvinna. De bor på bergen här i Majorna. Jag tror de trivs. Mycket att äta och få naturliga fiender. Det här är ju en stad trots allt.
När jag flyttade till Majorna för 18 år sedan var inte rådjuren särskilt vanliga. De fanns, men jag såg dem sällan och bara sena kvällar och tidiga morgonar.
Men de rackarna har förökat sig. Det var ju det där med få naturliga fiender. Nu finns det många rådjur här. Och de blir allt mindre skygga. Ok, jag kan inte gå fram och klappa bambi på nosen. Men det är inte längre ovanligt att jag ser dem spatsera omkring på gatorna mitt på dagen.
Överhuvudtaget är djurlivet oväntat livat i min del av Majorna. Grävlingar. Igelkottar. Möss och råttor naturligtvis. Och det lär finnas åtminstone en räv. Enligt åtminstone två av mina grannar.
Våren har kommit till Göteborg
Läste på gp.se för någon dag sedan att våren har kommit till Västkusten. Åtminstone den meteorologiska våren. Något om att dygnsmedeltemperaturen har varit 0 grader eller mer 7 dygn i sträck.
Det stämmer nog. Visserligen har jag försökt undvika att gå ut senaste tiden men helt har jag ju inte lyckats. Och så fort jag stuckit näsan utanför dörren har jag noterat vissa tecken. Fåglar som sjunger. Snödroppar i full blom. Krokusar som börjar slå ut. Och ljuset. Inte bara att dagarna blivit längre. Själva ljuset förändras.
Nåja. Att ljuset blivit annorlunda hade jag märkt även om jag inte gått. Vårljuset tränger in i min lägenhet, avslöjar mina försyndelser på städområdet och talar om för mig att det inte är meningen att jag ska sova på dagen. Det där sista håller jag inte med om. Jag överväger att köpa nya mörka, tjocka gardiner som inte släpper in något ljus till sovrummet.
Ett annat vårtecken här hemma är att katterna blivit ljuvligt vårspattiga. Åtminstone Elli och Constantine. De sover mindre och busar mer, kräver ständigt min uppmärksamhet och godtar inte ett avvisande, sitter i fönstret och låter lustigt när de ser en fågel.
Så gp.se har rätt. Det är vår. Åtminstone på Västkusten. Underbart. Jag är less på vintern. Jag är less på att behöva sätta på mig halva garderoben för att inte frysa inomhus. Jag är less på parkas med (fusk)pälskrage, halsdukar, vantar och grova vinterkängor. Jag är less på att det när som helst kan börja snöa. Jag är less på att naturen är kal och trist och deprimerande. Jag vill ha blommor, gröna blad, lite lagom värme. Jag vill ha vår – MER vår!
Krokusarna på bilden fotograferade jag i syrrans trädgård förra våren.
Läs även andra bloggares åsikter om dygnsmedeltemperatur, katter, krokusar, vår, vårtecken, vinter, Göteborg, Västkusten,
Att döpa en blogg
Äsch. Jag hade tänkt att den här bloggen skulle heta Lokattstankar. Lokatt är den svenska betydelsen av mitt efternamn och jag är positivt inställd till lokatter. Jag gillar tofsarna på lokattens öron och den lilla stumpen till svans. Jag är helsåld på katter överhuvudtaget. Men en snabb koll på Google upplyste mig om att det faktiskt finns folk som heter Lokatt. I efternamn.
Äsch igen. Vad döpa bloggen till då? Förnamn och efternamn som bloggtitel låter så lagom kul. Men jag kan för tillfället inte komma på något bättre. Så jag kör med det. Kanske slår inspirationen till snart och jag kommer på något flashigare.
Att jag inte får upp min blogg när jag googlar på mitt namn undrar jag också över. Men det är ett problem jag får lösa vid ett annat tillfälle.