Mardrömmar

Jag drömde om zombies och vaknade med känslan av att världen gått under medan jag sov. Det finns drömmar jag kan leva utan. Nu försöker jag skaka av mig zombiecalypskänslan men det går inte så bra. Kanske middag hjälper.

Kanske borde jag börja bunkra upp käk och vapen och göra lägenheten till en ointaglig fästning. Just in case.

Zombierna är tillbaka

The_Walking_Dead_title_cardYes! Yes! Yes! Otäckaste tv-serien som någonsin gjorts a.k.a. The Walking Dead är tillbaka i tv-tablån. Kanal 9 började visa säsong 5 i söndags. Eftersom jag numera läser tv-tablåer väldigt slarvigt missade jag att kolla då, men det finns ju play.

Säsongen inleder med att fristaden Terminus visar sig vara helvetet på jorden (surprise, surprise). Och sen blir allt bara värre. Det här är tv-serien som övertygade mig om att det är en sjukt dålig idé att överleva zombicalypsen.

Horror horror alltså ett antal söndagar framöver.

Middag och zombier

Middagen blir ju godare om en kommer ihåg att salta. Middagen blir godare utan The Walking Dead också, men jag är inte bra på planering. Avsnitten ligger på play gratis en vecka, från söndag till söndag. Sen får en betala och det har jag inte lust med.

Någon sa att The Walking Dead alltid får honom att bli sugen på revbensspjäll. Jag börjar alltid tänka på inälvsmat, men jag blir inte sugen på inälvsmat. Däremot börjar jag överväga ett liv som vegetarian. 45 minuter zombies och jag är mogen för en diet på bönor och morötter resten av livet.

Smart propagandaknep, faktiskt.

Zombies på tv

I kväll visas zombierullen 28 dagar senare (2002) på tv 4. Rekommenderas.

Egentligen gillar jag inte zombies. De är fula, dumma och klumpiga. Deras matvanor är mer än motbjudande. Zombies har ingen elegans, ingen finess, det är bara slafs-slafs, tugg-tugg, slabb-slabb, skrik-skrik. Antagligen luktar de illa också.

28_days_later

Men det finns bra zombiefilmer, t.ex. brittiska 28 dagar senare. Filmad med digital videokamera och med relativt okända skådespelare i ledande roller. Otäckt – särskilt skildringen av soldater under extrem stress – och hyfsat trovärdigt.

Förra helgen visades en annan zombiefilm på tv 6, Land of the Dead (2005). Också riktigt bra. Regisserad av George A. Romero som också gjorde Night of the Living Dead (1968), Dawn of the Dead (1978) och Day of the Dead (1985)

Night of the Living Dead var den första filmen med moderna zombies, utan samband med voodoo-myten. Moderna zombies som käkar levande som i sin tur förvandlas till döda som också käkar levande och så vidare.

Night of the Living Dead är filmad i svart-vitt. Budgeten var liten och specialeffekterna blev därefter. Jag stängde av tv:n efter 45 minuter. Filmen är hejdlöst deprimerande. I en värld där de döda går igen finns det inget hopp. Även om de döda till slut besegras finns inget hopp. Lika bra att ta livet av sig med en gång. Helst innan de döda börjar gå igen. Typ.

Romeros andra zombiefilm Dawn of the Dead har jag inte sett men däremot gjordes en riktigt hyfsad remake 2001.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,